Efter uppgifter om att arbetskraftsinvandrare utnyttjas på svensk arbetsmarknad tillsatte regeringen en utredning. I går, torsdag, presenterades förslaget.
Karin Ekenger, arbetsmarknadsexpert, skriver på Svenskt Näringslivs hemsida att hon är orolig för att skärpta regler minskar viljan hos seriösa företag att anställa personer utanför Europa.
Detta vore särskilt allvarligt då många kunskapsintensiva och tillväxtorienterade företag är beroende av att kunna rekrytera den bästa kompetensen. Att arbetsgivare skulle riskera fängelse för att anställningsvillkoren inte når upp till kraven i utlänningslagen lägger tillsammans med Migrationsverkets extremt långa handläggningstider en våt filt över det viktiga kompetenstillskott som arbetskraftsinvandrare utgör.
Ett enigt socialförsäkringsutskott krävde för någon månad sedan att utredningen skulle få tilläggsdirektiv. Bakgrunden var bland annat den rättspraxis som utvecklats efter lagändringen 2014 och som lett till att arbetskraftsinvandrare anställda på seriösa företag utvisats på grund av mindre misstag. Utskottet underströk att det var väsentligt att regelverket även underlättar för seriösa arbetsgivare och arbetstagare.
Men några tilläggsdirektiv kom inte från justitieminister Morgan Johansson och idag överlämnade utredaren Ingrid Utne sina förslag till åtgärder.
Förslagen har det i sig vällovliga syftet att komma åt missbruk av systemet genom att införa nya sanktioner. Men med den utformning förslagen fått riskerar de tyvärr att hämma också seriösa företags rekryteringar av utomeuropeiska medarbetare.
Skenanställningar, det vill säga att en arbetsgivare enbart erbjudit en anställning för att kringgå reglerna om uppehållstillstånd och arbetstillstånd, kriminaliseras. Likaså föreslås det bli straffbelagt om en arbetsgivare uppsåtligt inte uppfyllt villkoren för arbetstillstånd enligt utlänningslagen 6 kap. 2 § första stycket (det vill säga lön, försäkringar och övriga anställningsvillkor enligt kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen) och att arbetstillståndet därför återkallas eller att ett förlängt arbetstillstånd avslås.
Normalpåföljden för skenanställningar och för att uppsåtligt ge sämre villkor än enligt kollektivavtal eller praxis i branschen föreslås bli fängelse i upp till ett år. Om det finns förmildrande omständigheter ska man kunna döma till böter.
Utredaren anför att det behövs en stark signaleffekt för att motverka missbruk. Men att som arbetsgivare överhuvudtaget löpa risk att hamna i fängelse för att anställningsvillkoren avviker från ett så oprecist begrepp som ”kollektivavtal eller praxis i yrket eller branschen” är främmande för svensk rättstradition.
Det skapar en stor osäkerhet som kommer att leda till att många seriösa arbetsgivare, kanske främst mindre, väljer att avstå från möjligheten att rekrytera tredjelandsmedborgare.
Redan idag har många företag i Sverige svårt att attrahera rätt kompetens utomlands, på grund av osäkerhetsfaktorer som bostadsbrist och långa handläggningstider hos Migrationsverket. Med svårtolkade rekvisit riskerar lagförslaget att växande svenska företag väljer att utveckla sin verksamhet utanför Sveriges gränser.
Vad som avses med praxis i en bransch är för övrigt inte ens rättsligt prövat. Till detta kommer den osäkerhet som ligger i att det är rättstillämpningen som så småningom kommer att fastslå vad som i realiteten avses med uppsåtligt eller inte.
Utredningen föreslår en möjlighet till ”självrättelse” för arbetsgivare för när det gäller mindre avvikelser beträffande villkoren, om rättelsen på eget initiativ anmäls till Migrationsverket innan verket uppmärksammat avvikelsen. Det är en förbättring i förhållande till nuvarande praxis men kommer inte att ändra att människor fortsatt riskerar att utvisas för små fel och mindre avvikelser i fall när varken arbetsgivaren eller någon annan har uppmärksammat felet förrän ärendet prövas av Migrationsverket.
Det saknas också förslag för att adressera att arbetstagare riskerar att utvisas enbart för att arbetsgivare annonserat ut det lediga jobbet på annat ställe än Arbetsförmedlingen, exempelvis Linkedin.
Karin Ekenger
Källa: Svenskt Näringsliv